dammnation

När jag saknar Malmö är det min familj och mina vänner där nere jag tänker på först. Dock så finns det en lite kabrat som man absolut inte får glömma! Våran alles kära Bailey!! Famlijens hund... Jag minns fortfarande för fem år sen (va?! nej, fem? oj vad längesen. eller ok är väl fyra och några månader) när vi skaffade Bailey. Mamma, pappa och Caroline åkte hela vägen upp till sthlm för att hämta Tanglefoot. Namnet Bailey fick av uppfödaren var Tanglefoot. De kör på olika teman varje kull och den här gången handlade allt om öl. Valparna från förra kullen hade fått olika druvnamn. Haha "Plats Riesling!". Eller kanske Merlot? Tänk att behöva säga sin hunds namn med italienskt uttal varje gång man kallar på den. Inte va?

Såhär liten var Bailey railey ut när vi fick honom.

 
Vi hade tur med Bailey, han var den sista valpen kvar och anledningen var att de andra aktuella köparna tyckte hans päls var för ljus. Tur att vi inte hade några ambitioner att ställa ut honom =) Han är nog ändå för sprallig för att ställa ut och det har vi väl oss själva att skylla på kanske? Det är inte så att vi inte har kontroll på honom, för det mesta ;). Men shit att ha Bailey på samma ställe som flera hundra andra hundar skulle vara lite jobbigt =P Shit det kanske är mitt fel? När vi fick honom gick jag sista året på gymnasiet och mitt schema var minst sagt slappt. Antingen så slutade jag ganska snart efter lunch eller så började jag strax innan lunch. Skulle vara kul att se ett gammalt schema för jag har lite svårt att fatta hur det kunde vara så slappt. Hur som hellst så var ju det bra för då kunde jag vara hemma med Bailey railey! Alla som har eller haft hund vet hur uppmärksam man måste vara över sin lilla valp i början. Jobbigt är det ju inte direkt. Tänk att få uppforstra en lite valp och det gick väl helt ok för mig tyckte jag. Det var inte så mkt pissandes på mattor etc. Han lärde sig ganska snabbt att det fanns lite tidningspapper vi mkt hellre tyckte att han skulle kissa på =P Sen gillade han att ligga och sova bland våra skor i hallen och det var ju lite olyckligt för oss. Haha, han gillade mammas skor bäst men även ett par av mina sulor vart upptuggade.

Under påsken var jag nere och hälsa på alla och det är alltid lika roligt att bli välkommen av Bailey. Lite jobbigt när man bär på väskor men kanske för det är nästan som att han attackerar en när man kommer. Då är det bara att klia honom på hans favoritställe på ryggen. Han kan inte hålla sig för att lägga sig ner på marken och åla sig så nämligen. =)

Såhär uppkäftig ser han ut idag


Och som ni ser så blev hans päls ganska mkt mörkare!